Synd och skam i Vallentuna
i tidernas begynnelse...
Jag kan inte motstå frestelsen att citera en artikel ur utställningen "Arkivens dag 2018" som då illustrerades av denna bild. Dansen ansågs vara en samhällsfara. Detta har inte minst Alice Babs berättat om. Hon blev väldigt illa åtgången i början av sin karriär.
I artikeln står att orkestern ovan inte fick spela musik som uppmuntrade till dans. Affischer om danskvällar på dansbanan i Täby revs ner. I sockenstämman diskuterades det flitigt om krogar skulle få servera alkoholhaltiga drycker. Det är några exempel på händelser som får nytt liv när Vallentuna kommun och Vallentuna folkrörelsearkiv visar vad som döljs i arkiven i samband med Arkivens dag. Temat för dagen var "Synd och skam i Vallentuna" och arkivarierna riktade in sig på synen kring dans och alkohol bland förra sekelskiftets nykterhetsföreningar.
- Dans och onykterhet var något man ville få folk att hålla sig borta från. Det gicks så långt att man tyckte att barn inte skulle dansa runt julgranen för det kunde i längden leda till dekadens och ett samhälle i förfall.
Stadgarna till föreningen Blå band vars orkestermedlemmar inte fick spela dansmusik.
Jag kan inte se annat än att sextetten hette "Solippan".
1§
De instrument som af sextetten inköpts,
bestående av 6 instrument samt 2 trummor
får af dess medlemmar fritt brukas, dock ej till dansmusik.
I ett protokollsutdrag daterat den 13/4 1913 står:
"Herr Wahlberg fattade saken så att bara man lyfte sin fot efter musik så var det dans."
50 år senare var verkligheten en annan!
Banden 1965-1974
Folke Thunbergs orkester / Claesmen
Den här bilden lade Mattias Andersson ut på facebook.
Affischen ska vara från 1947 och sitta på väggen i Kårsta-Ekskogens bygdegård.
Folke Thunberg ska i så fall ha varit en blott 18-årig dragspelskung.
Hans bror Börje ska ha spelat trummor i första bandet.
Folke var född 1929 i Hammarby, uppväxt på Wastuna gård i Orkesta, Vallentuna.
Folke Thunbergs orkester långt före mig. Jag vet tyvärr inte varifrån jag fått bilden eller när den är tagen men hittar uppgifter på en kommunal sida, den ska vara tagen ca 1950. Platsen ska vara Vallentuna folkpark och på scenen står: Börje Thunberg trummor, Lasse Persson klarinett, Folke Thunberg dragspel, Torsen Åhman bas och Bengt Sundevall xylofon. När jag kom in i bilden 1965 var bara Folke och Lasse kvar. Då spelade Lasse även vibrafon och tenorsax vid sidan av sin klarinett.
Om folkparken står:
"Vallentuna Folkpar bjöd också på dans. Det var Vallentuna Bollklubb som var en av de drivande föreningarna. Parken låg snett emot Åbyholms gård. Där var det inte så mycket bråk eller fylleri eftersom ordningsvakten hette Agne Berg, 2 meter lång före detta boxare. Snäll men respektingivande.
Under senare delen av 1950-talet flyttade parken till nordligaste delen av IP och detta blev slutet för Vallentuna folkets park."
Jag tror inte att parken flyttade under senare delen av 50-talet. Jag minns att jag såg Lillbabs i nya parken när jag bara var en fem, sex år. Hon virvlade in med några musikanter och klev upp på någonting - oklart om det var en scen - sjöng och försvann iväg som en oljad blixt till nästa gig. Flytten bör med andra ord ha skett under första delen av 50-talet.
Vi - Folke Thunbergs orkester med Monica" eller senare "The Claesmen" skulle ha inlett säsongen i Vallentuna folkets park 1966. Agne Berg ringde mig emellertid - han kände ju min far - och berättade att taket över dansbanan hade rasat in på grund av vinterns tunga snö. Och därmed var parkens saga all.
Mer ur den kommunala texten:
"En park fanns även i Täby kyrkby men enligt Ove Hahns redogörelse i boken Vallentuna - Ung ort i gammal bygd - åkte man inte dit eftersom Vallentunabor i Täby ofta fick stryk på samma sätt gick det för Täbybor i Vallentuna.
En dansbana fanns även i Lindö som sedermera flyttade till Berga där den drevs av Bondeförbundets ungdomsverksamhet, nuvarande Centerns ungdomsförbund. Denna dansbana lades också ner i slutet av 1950-talet och av bräderna byggdes en sommarstuga en bit därifrån."
Folke var gift med Ulla född i Markim. De hade tre döttrar tillsammans och bodde i Sollentuna 1965-1966 när jag sjöng med hans band. Så småningom flyttade de till Lofsdalen där jag tror de drev någon slags pensionat och där han dog 1992
Men lira, det kunde han...
Jag debuterade som vokalist 15 år gammal i detta lokala lilla band. Här midsommarafton 25/6 1965 i Dragonhagen, Brottby, Låten hette "South of the border" står det på baksidan av bilden. Hur gammal är den här affischen? Trummisen på min tid hette Kjell Hedén och basisten Håkan Lövgren. Folke spelade dragspel och Lasse Persson klarinett och tenorsax.
Och här är vi på Savoy 1966. Trummisen hette Lennart Henriksson och basisten Klas. Efternamnet har jag dessvärre glömt. Johansson kanske? Folke har här satt spelet på en högtalare. Senare skaffade han sig ett spel med stativ. Ont i ryggen hade han sannerligen.
Jag visste bara att Folke var världsberömd i Markim som han väl kom från. Han bodde i Sollentuna med hustrun Ulla och två eller tre döttrar på 60-talet. Våren 1966 spelade vi fem kvällar i veckan på Savoy på Torsgatan inne i stan, där man dansade och där det serverades kaffe med kakor. Det var då Folke köpte ett elektriskt dragspel på stativ. Det var väldigt modernt, kallades något annat och hade en ytterst kort bälg. Den lät som en orgel och sparade hans rygg. Den våren - 1966 - låg snön efter en hemsk vinter kvar ända in i juni.
Från facebook:
Hans Thunberg Folke var min farbror, och Börje heter min far, farsan var 14 år när han började som trummis, till han ryckte in i lumpen runt 1952. Den enda han kände igen på den här bilden är Lasse Persson, förutom Folke då förstås. Och när pappa lirade var det ju Folke själv som brukade sjunga! Vad roligt med gamla bilder!!
Savoy var ett litet danshak på Torsgatan i Stockholm där det endast serverades kaffe och kakor. Det drevs av två farbröder - Johansson och Persson. Här hade Johansson dragit ner mig i sitt knä. Jag var 16 år och minns att det var olustigt. Dessbättre hände det aldrig mer.
Intervju för lokaltidningen Norrort 1980
SEVEN SOUNDS
med bland andra Krister Jägerhult (PJ:s pappa) på trumpet
men det finns det tyvärr inga bilder på såvitt jag vet.
Och inte var det kul för en ung tjej heller.
De sju var militärmusiker till vardags och hade en tämligen hård jargong.
FOUR NOTES
Här skulle vi ut och lira på ångbåten Saxaren den 3 juni 1967. Per Hagelin spelade bas och Lennart Henriksson (med min handväska!) trummor. Vad organisten och hans flickvän hette minns jag inte. Mats kanske eller något liknande. Barnet i förgrunden tillhörde någon i besättningen.
Starkaste minnet från den här spelningen är att det blev hastigt kallt. När vi någon gång på nattkröken kom tillbaka till stan igen och lade till vid Strandvägens kaj täcktes marken av två decimeter snö.
Spelningen på en utescen i Huddinge centrum dagen därpå frös liksom inne.
Här är det midsommar 1968 och vi ska iväg för att spela till dans på Grisslehamns dansbana. Samma organist med flickvän som ovan, Lennart Henriksson på trummor och Claes (samma som på Savoy 1966 och här med flickvän) på bas. Den grönklädda damen bredvid mig i mitten hade maken med. De följde oss överallt för att de gillade att dansa.
Embassy Club
Jag är osäker på vad vi hette här. Four Notes kanske.
Vi lirade med Arne Färnlövs orkester på Embassy ett tag också men det har jag nog inga bilder på.
Jag vet att vi var på Embassy hela 1969.
En natt åkte vi hem därifrån och såg månlandningen på tv hemma hos Lennart.
Inte särskilt snygg dress liksom...
FOUR TONES
Claerence Fridsjös ork
Det bör noteras att sångaren "Kay Warren" var ingen annan än Lennart Clervall från Sollentuna (sedan Ösmo) som gärna gjorde grandios entré med elbasen på magen.
Han sa då att han var jättepopulär i Japan vilket vi aldrig såg något av.
Till vardags var han journalist med uppgift att skriva kärleksnoveller som sades vara sanna men följaktligen inte var det i Mitt Livs Novell. Lennart nådde så småningom riksrykte när han skrev låten "Här ute på landet" som Clas-Göran Hederström sjöng in.
Clarence Fridsjö (gitarristen) dog redan 1980, ser jag.
Sorgligt.
Och i pausen byttes inte bara klänning utan också... hår!
