Jag får upp en adress i minnet: Malmtorgsgatan 3. Där låg postkontoret Stockholm 16 och en trappa upp satt jag och några tanter och sorterade barnbidrags- och folkpensionsanvisningar.
Jag var 15 år och året var 1964.
Postens Nöjespatrull
1964-1966
Jag sjöng (Natt i Moskva) i Frukostklubben i radio strax före jul 1964. Sigge Fürst pratade om att det var bråda dagar på Posten just då med alla julkort. Det berörde ju inte mig som 15 år gammal jobbade med att sortera pensions- och barnbidragsanvisningar på Stockholm 16 vid Brunkebergstorg men det var kul ändå.
Min medverkan i radioprogrammet ledde till att jag värvades till Postens Nöjespatrull som var en vidareutveckling av dåförtiden rikskända och enormt populära Postflickorna som dagligen spelades i radio och var ett begrepp på den tiden.
Jag ska försöka återkalla minnet och rekonstruera vad Postens Nöjespatrull egentligen var och vad vi gjorde. Vi brukade träffas i en lokal under Stockholm 1 på Vasagatan. Det mest konstiga för mig då var att alla som var med skulle kramas hela tiden. Det gjorde vi inte i Vallentuna så det var närmast obehagligt. Jag var inte van vid att man tog i varandra. Dessbättre vänjer man sig. Och det är skönt att tiderna förändras.
Den mest kända profilen i Postens Nöjespatrull var Ingert Hoffman. Hon var skivartist på riktigt och alltså en stor stjärna. Hur stor hon var har jag faktiskt inte vetat förrän jag nyss googlade fram henne på nätet. Hon hade sin storhetstid åren 1954-1959, spelade in 78-varvare och sjöng med alla de stora orkestrarna. Oj, hon var ju jättestor, inser jag.
Hon finns på Spotify, visar det sig. Och på facebook som du hittar här.
På Tradera kan man köpa en av hennes stenkakor för 75 spänn.
Och på bokbörsen säljs en av hennes singlar/EP för 150 spänn!
Jag hittar henne till och med på youtube utlagd så sent som 24 feb 2014!
Himla kul!
Och hon sjöng ju väldigt bra, måste man säga.
Ingert Hoffman framför G. Fanciullis "Guaglione", med svensk text av Ninita. Carl-Olof Finnbergs orkester ackompanjerar. Året var 1957.
Jag känner igen namnet Karin Wollgast och minns henne som en jättegullig dam som alltså också var med på ett hörn. Så jag googlar och får veta följande:
Postflickorna (1950 - 1960)
Jag hittar en länk till Postens museeum där det verkar finnas en bild på Postens Nöjespatrull från 1963. Här finns nog några av de andra som medverkade.
Jag lyckas inte få upp bilden men skriver och frågar:
http://digitaltmuseum.se/011014706142/underhallning-av-bankens-egna-formagor-ingert-hoffman-t-v-sjunger-tillsammans-med-ing-mari-stridsberg-ros-mari-liljegren-och-monica-johansson
Inga Sweyert (1927 - 1994)
Sångerska och textförattarinna. Född som Inga Svensson. Spelade både gitarr och piano och började som sångerska i Postflickorna. Lämnade Postverket 1959 och blev programchef för Stockholms stads ungdomsgårdar.
Konstigt nog kommer jag inte ihåg de andra tjejerna utom Solweig som gav mig sitt foto. Hon var gravid och skulle därför sluta i gruppen. Jag minns att jag tyckte det var synd. Som 15-åring hade man ingen större förståelse för längtan efter barn. För henne var det en dröm som gick i upplevelse. Jag har till och med för mig att hon fick tvillingar. En väldigt gullig tjej bland andra gulliga i Nöjespatrullen.
Jag har äntligen lyckats att skaka liv i en gammal dator och en "scanner", och hart läst in ett fotografi av min far och min mor. Bilderna är riktigt gamla (1950?) men din minnesbild av honom är nog ganska korrekt? Angående att "Vi spelade revy på Teater Narren på Gröna Lund". Detta skedde 1966 enligt bilden av "Artistkortet". Jag minns att hela familjen var där. Posten hade tydligen abonnerat Gröna Lund i samband med något jubileum som de firade. Min mor Eivor, min far Åke, och min två år yngre bror Martin, samt min tre år äldre syster Jill var där. Vi var in i "Lustiga huset", med dess då väldigt överraskande avslutning i form av att åka ned på en matta. Sådant var väldigt spännande då.
Senare så så tog morsan oss till en lokal intill Pariserhjulet, där man spelade en revy. Farsan var med i någon tablåi form av "James Bond" -brunsminkad- med knallpulverpistoler, och "Bondbrudar". Han genomförde även en monolog iförd en Postuniform, där han under hela tiden hade handen i en stor postväska av läder. Jag minns hur han i vår lägenhet på Strandliden 37 i Hässelby Strand övade inför denna monolog. Under tiden -Lördagar- så lyssnade vi, och MÅNGA fler på Sigge Fürst i "Frukostklubben" på mellanvågsbandet via den lilla rörbestyckade radioapparaten som stod på en pall i vardagsrummet. Slutklämmen på Monologen handlade troligen om diverse fördelar med att cykla runt och dela ut post -vilket han gjorde via Vällingby poststation- var att visa på vad man måste stå ut med. Nämligen genom att visa upp handen som under monologen hade varit dold i brevbärarväskan av läder.
Jag bad Lennart Wärmell, född 1927 i Hälleforsnäs, skicka med en bild av sig själv och lite info om hans långa musikerliv också. Jag fick bland annat den här bilden från 1999 när han fick ta emot en platinaskiva för 80 000 exemplar av en platta. Av bildtexten framgår att Micke Littwold var med som producent - och han är ju också väl känd här i trakten. För den som undrar kan berättas att dragspelskungen Lennart Wärmell spelar allt från fransk musette, argentinsk tango, brasiliansk samba, jazz, och visor till Skärgårdsmusik, skandinavisk gammeldans och julmusik. Så beskriver han själv sin repertoar. Och han har spelat med de flesta. Eller vad sägs om: Harry Brandelius, Ingalill Rossvald, Douglas Håge, Kiki Bratt, Thory Bernhards, Bert-Åke Varg, Ewa Roos, Eva Bysing, Gunilla Åkesson, Mikael Neumann, Lasse Lönndahl, Elon Dahl, Gunnar Turesson, Hasse Tellemar, Stig Olin, Bertil Perrolf, Kent Finell, Berit Bohm, Gnesta Kalle, Thore Skogman, Tompa Jan, Bertil Englund, Reimers Ekberg, Hans Burman, Sune Mangs, Bengt Polo Johansson, Andrew Walter, Ebbe Jularbo, Evert Sandin och... ÅKE BÄVERGREN!
Bertil Edvardsson
En ursnäll man som skrev texter åt oss.
Senare deltog han i någon frågesport modell större i TV också. Fantastisk person.
Jag vet inte säkert men det kan vara han!
När jag själv många år senare drog igång Vallentuna Revyn hade vi kontakt igen. Han lät mig använda Nöjespatrullens gamla material att börja med. En mycket vänlig man...
Vi spelade revy på Teater Narren på Gröna Lund och fick rosor av Postens generaldirektör som jag tror hette Nils Hörjel. Det fanns en bild på mig också men den har jag nog slarvat bort. Jag har i varje fall inte sett röken av den på väldigt många år.
Stockholm Stads ungdomsgårdar
Aha!
Nu förstår jag hur jag kom in på Stockholms stads ungdomsgårdar! Det hade jag absolut glömt. Inga Sweyert (se om nöjespatrullen ovan) förestod någon slags förmedling som skickade runt oss unga "artister" på stadens ungdomsgårdar för att underhålla. Det ena gav uppenbarligen det andra.
Några av dessa "scenshower" har jag bilder på. Det här tror jag är Enskede gård.
Huset rakt fram var ju Televerket och till vänster om den låg restaurang Gillet (som hade en tamburmajor i entrén) och Povel Ramels Ideonteatern. Gatan till vänster är Malmskillnadsgatan som redan då på sitt sätt hade dåligt rykte.
Stockholm 16 låg också till vänster om Televerket fast närmare UD, dvs bakom kameran. Från porten till Malmtorgsgatan 3 var det ungefär det som man ser på bilden ovan man såg. En för mig välkänd miljö alltså.
Mitt emellan låg en liten lunchrestaurang som serverade parisare och pommes frittes. Helt nytt i Sverige då. Absolut urgott! En gång i månaden gick vi dit efter lön (671:-/mån) och åt för 5,25 kr.
Om man sprang runt postens hus så hamnade man på Drottninggatan. Där fanns ett kondis med fantastiska tårtor. Där kunde man ibland springa på Tage Erlander och de andra gubbarna från Riksdagen strax intill. Det var på många sätt en vänlig tid.
Glimtar av minnen från Barnbidragsavdelningen:
Barnbidragsanvisningarna var numrerade men låg förstås i huller om buller när folk hade löst ut sina pengar. Vår uppgift var att lägga dem i nummerordning. Det gjorde man på ett smart sätt som jag numera inte kommer ihåg. Men somliga var skadade och ibland hade folk skrivit brev och bett om ursäkt samt förklarat vad som hänt, att kossan hade fått tag i avin och ätit upp halva osv. Det var ganska dråpligt många gånger.
Och så sa man ni.
Fru Gustavsson kommer jag ihåg. Hon var nog närmaste chefen, tror jag. Fröken Antonsson fick man heta som 15-åring.
Och så sa man ni.
Fru Gustavsson kommer jag ihåg. Hon var nog närmaste chefen, tror jag. Fröken Antonsson fick man heta som 15-åring.
Man fick som tjej inte ha långbyxor på den stängda barnbidragsavdelningen. Ville man ändå ha det om det tex var snöstorm ute, så fick man vackert byta om innan jobbet började.
Chefen över fru Gustavsson var en riktig chef - och man föstås. Han hade kostym och eget rum. Fru Gustavsson satt bakom en glasruta.
Man fick röka på toaletten som hade ett fönster inåt gården.
Och folkpensionernas talonger var hålkort. Det var en viktigare man som stod i ett speciellt rum och körde dem. Det slamrade rejält.
Vi var två 15-åringar från Vallentuna som jobbade på posten. Min kompis Kristina från Frösunda var utkastad hemifrån. Fosterfar tålde henne inte. Det fick hon och mamman bara acceptera. Hon bodde i inackorderingsrum när hon kunde och bar med sig allt hon ägde i en stor väska. Hon hade en liten transistorradio hon fått av mamman som tröst. Det var ju för j-t.
Sen var det två unga damer - Monica och Britt-Marie - som var giftasvuxna och som ägnade mycket tid åt att sola sig mörkbruna med hjälp av aluminiumfolie. I övrigt var det bara äldre damer med stora bakdelar, tyckte man då. Men alla var ju snälla.
Verksläkaren en trappa upp skrev ut Librium och Valium till alla som ville ha. Och en av tanterna for till Mallorca på semester vilket var ovanligt då. Hon berättade att hon köpte bantningsmedel - Preludin.
Chefen över fru Gustavsson var en riktig chef - och man föstås. Han hade kostym och eget rum. Fru Gustavsson satt bakom en glasruta.
Man fick röka på toaletten som hade ett fönster inåt gården.
Och folkpensionernas talonger var hålkort. Det var en viktigare man som stod i ett speciellt rum och körde dem. Det slamrade rejält.
Vi var två 15-åringar från Vallentuna som jobbade på posten. Min kompis Kristina från Frösunda var utkastad hemifrån. Fosterfar tålde henne inte. Det fick hon och mamman bara acceptera. Hon bodde i inackorderingsrum när hon kunde och bar med sig allt hon ägde i en stor väska. Hon hade en liten transistorradio hon fått av mamman som tröst. Det var ju för j-t.
Sen var det två unga damer - Monica och Britt-Marie - som var giftasvuxna och som ägnade mycket tid åt att sola sig mörkbruna med hjälp av aluminiumfolie. I övrigt var det bara äldre damer med stora bakdelar, tyckte man då. Men alla var ju snälla.
Verksläkaren en trappa upp skrev ut Librium och Valium till alla som ville ha. Och en av tanterna for till Mallorca på semester vilket var ovanligt då. Hon berättade att hon köpte bantningsmedel - Preludin.
1964-1966
Jag sjöng (Natt i Moskva) i Frukostklubben i radio strax före jul 1964. Sigge Fürst pratade om att det var bråda dagar på Posten just då med alla julkort. Det berörde ju inte mig som 15 år gammal jobbade med att sortera pensions- och barnbidragsanvisningar på Stockholm 16 vid Brunkebergstorg men det var kul ändå.
Min medverkan i radioprogrammet ledde till att jag värvades till Postens Nöjespatrull som var en vidareutveckling av dåförtiden rikskända och enormt populära Postflickorna som dagligen spelades i radio och var ett begrepp på den tiden.
Jag ska försöka återkalla minnet och rekonstruera vad Postens Nöjespatrull egentligen var och vad vi gjorde. Vi brukade träffas i en lokal under Stockholm 1 på Vasagatan. Det mest konstiga för mig då var att alla som var med skulle kramas hela tiden. Det gjorde vi inte i Vallentuna så det var närmast obehagligt. Jag var inte van vid att man tog i varandra. Dessbättre vänjer man sig. Och det är skönt att tiderna förändras.
Den mest kända profilen i Postens Nöjespatrull var Ingert Hoffman. Hon var skivartist på riktigt och alltså en stor stjärna. Hur stor hon var har jag faktiskt inte vetat förrän jag nyss googlade fram henne på nätet. Hon hade sin storhetstid åren 1954-1959, spelade in 78-varvare och sjöng med alla de stora orkestrarna. Oj, hon var ju jättestor, inser jag.
Ingert Hoffman [Glasman] (1932 -)
Sångerska. Arbetade på Posten och hade
som chef Karin Wollgast.
Började som sångerska och solist i Postflickorna. Hade också
en egen karriär och sjöng med Carl-Olof Finnbergs m.fl. orkestrar. Var också
solist i ett radioprogram med Egon Kjerrmans orkester.
Arbetade på Posten fram till 1972 och arbetade därefter som läkarsekreterare.
I oktober 2012 blev Ingert Hoffman (nu Glasman) åter
aktuell på scen i Carmina Burana på Folkoperan i Stockholm. Föreställningen har
nypremiär i oktober 2014.
Hon finns på Spotify, visar det sig. Och på facebook som du hittar här.
På Tradera kan man köpa en av hennes stenkakor för 75 spänn.
Och på bokbörsen säljs en av hennes singlar/EP för 150 spänn!
Jag hittar henne till och med på youtube utlagd så sent som 24 feb 2014!
Himla kul!
Och hon sjöng ju väldigt bra, måste man säga.
Ingert Hoffman framför G. Fanciullis "Guaglione", med svensk text av Ninita. Carl-Olof Finnbergs orkester ackompanjerar. Året var 1957.
Jag känner igen namnet Karin Wollgast och minns henne som en jättegullig dam som alltså också var med på ett hörn. Så jag googlar och får veta följande:
Karin Wollgast (1910 - 1992)
Sångtextförfattarinna. Arbetade på Posten och en av
hennes underlydande var Ingert Hoffman. Hon var
också anställd av ett musikförlag och översatte även en hel del utländska
texter.
Musikaliska alster
Det hjälper ingalunda-lej ~ M: Ant. Fernandez
Elisabeth (Broken Wings) ~ M: John Jerome
- Bernhard Grun
Handklaver och kärlek (Le Piano du pauvre 1954) ~ M:Léo Ferrés
Johnny Is the Boy For Me ~ M: Les Paul
Karin Wollgast född 1910, död 1992, svensk sångtextförfattare
Liljan i dalen ~ M: Tord Wetterberg
Lilla dumbom ~ M: Georg Maitland
Mister Winter ~ M: L. Martin
Oui, oui, oui, oui ~ M: Hubert Giarud
Pappa Piccolino ~ (Papaveri E Papere) ~ M: Mascheroni
Patricia ~ M: Perez Prado
Piccolissima Serenata ~ M: Gianni Ferrio
Premiär . . . (Fascination) ~ M: F. D. Marchetti
På regnig gata (Strada 'Nfosa) ~ M: Domenico Modugov
Regndropps-Serenad (Park Plaza) ~ M:: Philip GreeN
Rosen på Tistelön (A Blossom Fell) ~ M: ??
Sångtexter i urval [redigera]
Tro lilla hjärta (Line) ~ M: Francis Lopez
Uppå källarbacken (American patrol) ~ M: F.W. Meacham
Äntligen ~ M: Pablo Beltran Ruitz
Jag googlar vidare på Postflickorna och hittar följande:
Damkör med ett 30-tal medlemmar som startades av Tord Wetterberg, 1950 och
fick namnet Postflickorna då de alla arbetade på Postsparbanken i Stockholm och
medverkade i en revy 1953. Bland medlemmarna i kören fanns Ingert Hoffman och Inga Sweyert som
sedan blev soloartister.
Jag lyckas inte få upp bilden men skriver och frågar:
http://digitaltmuseum.se/011014706142/underhallning-av-bankens-egna-formagor-ingert-hoffman-t-v-sjunger-tillsammans-med-ing-mari-stridsberg-ros-mari-liljegren-och-monica-johansson
SkivinspelningarMusicaCancan / Postflickorna (Insp. 27.10.1955) / A 3434 / *Champagnegalopp / (Insp. 21.05.1954) / A 3389 / Ej utg.Delsbo-valsen / A 3370 / *Fiolen min / Dir. Tord Wetterberg (Insp. 05.02.1953) / A 3348 / *Frykdalsdans No2 / Dir. Tord Wetterberg / Ork. (21.05.1954) / A 3391 / *Gärdebylåten / A 3370 / *Kivikspolkan / Egerstams spelmanslag (Insp. 29.03.1955) / A 3414 / *Kom lilla flicka / Dir. Tord Wetterberg / A 3413 / *Lillguts vise / Dir. Tord Wetterberg (Insp. 05.02.1953) / A 3348 / *Morkullans vals / Dir. Tord Wetterberg (1954) / A 3391/ *Schottisfröjd / Postflickorna / (Egerstams spelmanslag, insp. 1955) / A 3415 / *Sommarklarinett / Postflickorna / (Egerstams spelmanslag, insp. 1955) / A 3415 / *Stockholmslåten / Gustaf Egerstams spelmanslag (Insp. 29.03.1955) / A 3414 / *Så sjungom vi nu Gärdebylåten / (Insp. 15.10.1953) / A 3370 /Twelfth Street Rag / (Insp. 21.05.1954) / A 3389 / Ej utg.Twelfth Street Rag / (Insp. 21.05.1954) / A 3413 / *Varför inte Nini (La valse Nini) / Postflickorna (Insp. 27.10.1955) / A 3434 / *Vinyl-skivorPostflickorna sjunger / Musica UX 4546 (Utg. 1954) / *
Härifrån känner jag igen namnet Inga Sweyert som också var med.
Det var hon sannerligen. I många år. Men hon hade slutat när jag kom med. Hon brukade komma till replokalen någon gång ibland - jag minns henne som snäll och omhändertagande - men jag förstod förstås inte hur stor hon var.
Sångerska och textförattarinna. Född som Inga Svensson. Spelade både gitarr och piano och började som sångerska i Postflickorna. Lämnade Postverket 1959 och blev programchef för Stockholms stads ungdomsgårdar.
SkivinspelningarSonoraKöks-polka / Lars Lennartsson / 7745 /
MusicaAnkan och vallmon / Otto Henning - Postflickorna / Ork. (Insp. 16.02.1953) / A 3346 /Det är din da' ida' / Åke Jelvings ork. (Insp. 11.05.1953 - utg. 10.1954) / A 3397 /Det är din da' ida' / Åke Jelvings ork. / A 3360 / *Egon / Åke Jelvings ork. / A 3360 / *Liljan i dalen / Otto Henning o Postflickorna (Insp. 1953) / A 3346 /Oh, så kär / Postflickorna (Insp. 29.03.1955) / A 3416 / *Pappa Pietro / Postflickorna / A 3416 / *
Musikaliska alsterAnkan och vallmon (Papaveri e papere) ~ M: Mascheroni
Åke Bävergren
Jag kommer ihåg Åke Bävergren som en väldigt tongivande man i nöjespatrullen. Han var en vänlig man med gitarr som framför allt brukade kompa oss tjejer. Jag hittar honom som textförfattare på en platta med dragspelaren Lennart Wärmell men det är allt. Trist.Konstigt nog kommer jag inte ihåg de andra tjejerna utom Solweig som gav mig sitt foto. Hon var gravid och skulle därför sluta i gruppen. Jag minns att jag tyckte det var synd. Som 15-åring hade man ingen större förståelse för längtan efter barn. För henne var det en dröm som gick i upplevelse. Jag har till och med för mig att hon fick tvillingar. En väldigt gullig tjej bland andra gulliga i Nöjespatrullen.
Tillägg 1
Jag fick i mars 2016 ett mail från Åke Bävergrens son Kjell Bävergren. Han hade råkat hitta den här sidan. Nu har han skickat mig en bild av sin pappa från ca 1950. Det är 15 år innan jag lärde känna honom så igenkänningsfaktorn är inte helt hundra. Finns det någon som har en senare bild av Åke så tag gärna kontakt. Jag ser honom framför mig med gitarren på magen.
Kjell har vidare skrivit några rader om hur han upplevde Gröna Lunds-revyn som jag nämner nedan. Det ger en för mig fantastisk tidsbild som jag hoppas att han godkänner att jag återger här. Säg till annars.
Kjell skriver:
Jag har äntligen lyckats att skaka liv i en gammal dator och en "scanner", och hart läst in ett fotografi av min far och min mor. Bilderna är riktigt gamla (1950?) men din minnesbild av honom är nog ganska korrekt? Angående att "Vi spelade revy på Teater Narren på Gröna Lund". Detta skedde 1966 enligt bilden av "Artistkortet". Jag minns att hela familjen var där. Posten hade tydligen abonnerat Gröna Lund i samband med något jubileum som de firade. Min mor Eivor, min far Åke, och min två år yngre bror Martin, samt min tre år äldre syster Jill var där. Vi var in i "Lustiga huset", med dess då väldigt överraskande avslutning i form av att åka ned på en matta. Sådant var väldigt spännande då.
Senare så så tog morsan oss till en lokal intill Pariserhjulet, där man spelade en revy. Farsan var med i någon tablåi form av "James Bond" -brunsminkad- med knallpulverpistoler, och "Bondbrudar". Han genomförde även en monolog iförd en Postuniform, där han under hela tiden hade handen i en stor postväska av läder. Jag minns hur han i vår lägenhet på Strandliden 37 i Hässelby Strand övade inför denna monolog. Under tiden -Lördagar- så lyssnade vi, och MÅNGA fler på Sigge Fürst i "Frukostklubben" på mellanvågsbandet via den lilla rörbestyckade radioapparaten som stod på en pall i vardagsrummet. Slutklämmen på Monologen handlade troligen om diverse fördelar med att cykla runt och dela ut post -vilket han gjorde via Vällingby poststation- var att visa på vad man måste stå ut med. Nämligen genom att visa upp handen som under monologen hade varit dold i brevbärarväskan av läder.
Det var en rejält bandagerad underarm och han hade tydligen enligt monologen blivit biten av en hund.
Om Åke Bävergren, min far:
Åke växte upp med sin ensamstående mor Hulda på Kungsholmen, i Stockholm.
Senare så gifte Hulda sig med Carl, och man byggde ett hus i Norra Ängby, Plommonvägen 37.
Åke gifte sig med Eivor, och dottern Jill föddes.
År 1957 så var man på visning av de lägenheter som då byggdes i Hässelby Strand, alldeles intill Mälaren.
Jag minns (fyra år gammal) att man fick gå på smala brädor över sand över betongbotten i de ofullständiga lägenheterna.
Åke var tidigt musikintresserad -sannolikt redan som äldre tonåring- och som värnpliktig på skeppet "Fylgia" under dess färd till Afrika. Han lärde sig att spela gitarr och han sjöng även bra.
(https://sv.wikipedia.org/wiki/HMS_Fylgias_l%C3%A5ngresor).
En del fotografier som han gjorde i ett album till sin mor visade detta. Jag minns vissa av texterna till en del fotografier. Som t.ex."Om man inte har några klädert, så får man ta en säck". Och det var precis vad fotografiet visade. Jag beklagar djupt att det fotografialbumet har gått förlorat.
I sin ungdom så ägnade sig Åke att jobba med revyer, etc.
Åke jobbade med att dela ut post via cykel, han utgick från Vällingbykontoret. Som "Extraknäck" så spelade han gitarr, och sjöng på 60-årskalas, etc. med den vid den tiden inte helt obekante dragspelaren Lennart Wärmelin.
Jag minns hur de några gånger satt i vardagsrummet på Strandliden 37 i Hässelby Strand och övade inför någon spelning.
Under tidigt 60-tal så firade vi två semestrar på "Postens sommarhotell" i Rättvik (var det väl?).
Åkes visaftnar med allsång - han kunde sin Evert Taube väl- var VÄLDIGT uppskattade.
Åke och Eivor skiljde sig omkring 1972.
Åke fick under 1980-talet problem med cirkulationsrubbningar i ett ben. Det hela förbättrades ej av att han ej lyckades att sluta röka. Åke avled under mitten av 1990-talet.
Tack snälla Kjell för den återblicken!
Som inbiten släktforskare har jag ju en del databaser och kan meddela att Åke Bävergren var född 28/12 1926 i Högalid. Skilsmässan registrerades 30/7 1974. Åke gick sedan ur tiden den 7/12 1995. Ihågkommen och saknad.
Han var son till målaren Johan Edvin Pettersson född 22/6 1891 och hans hustru Hulda Josefina Norr född 11/2 1897 adress Heleneborgsgatan 21 i Högalids församling. De var gifta sedan 7/8 1926. Hon var från Uppsala och han var från Värmdö. Så nu vet du det.
Tillägg 2
Jag blev 29 januari 2017 uppringd av dragspelskungen Lennart Wärmell som också hade råkat titta in här på sidan och då fått se Åke Bävergrens namn. De var kompisar och parhästar i musikbranschen när det begav sig och sedan Lennart berättat det ringer det faktiskt en liten klocka om saken även hos mig. Visst brukade Åke berätta om det!
Det är bara så länge sedan att åtkomsttiderna till min privata minnesbank är minst sagt något långdragna.
De skrev låtar tillsammans. Lennart skrev musiken och Åke skrev texterna. Det var ju han så bra på. De hade till och två bidrag i Melodifestivalen 1967. "Titta in" hette den ena låten. "Våren den är här", hette den andra.
- Vi vann inte men det var kul, skriver Lennart.
En och annan melodi hamnade på platta också. Som till exempel "Solig höst" som sjöngs av Cia Löwgren, en då för tiden omskriven och kanske rent av något vågad ung dam bland andra blonda bombnedslag.
Den som googlar finner henne bland andra "Swedish wildcats" och hon har till och med sjungit med Cliff Richard. För egen del minns jag ingenting av allt det där. Såvitt jag vet har jag aldrig hört talas om damen ifråga. Jag ska fråga min kompis Nina Lizell vid något tillfälle. Det står ju i skivinfon ovan att Cia Löwgren gjorde något med såväl Lee Hazlewood som Torbjörn Axelman och då måste ju Nina ha koll på det, tycker jag.
Lennart Wärmell har även försett mig med såväl text som noter på Solig Höst om någon läsare skulle vilja pröva på att sjunga själv. Tack snälla Lennart! Men större än så här kan jag inte få den. Kanske växer den om man klickar på musen.
Det är bara så länge sedan att åtkomsttiderna till min privata minnesbank är minst sagt något långdragna.
De skrev låtar tillsammans. Lennart skrev musiken och Åke skrev texterna. Det var ju han så bra på. De hade till och två bidrag i Melodifestivalen 1967. "Titta in" hette den ena låten. "Våren den är här", hette den andra.- Vi vann inte men det var kul, skriver Lennart.
En och annan melodi hamnade på platta också. Som till exempel "Solig höst" som sjöngs av Cia Löwgren, en då för tiden omskriven och kanske rent av något vågad ung dam bland andra blonda bombnedslag.
Den som googlar finner henne bland andra "Swedish wildcats" och hon har till och med sjungit med Cliff Richard. För egen del minns jag ingenting av allt det där. Såvitt jag vet har jag aldrig hört talas om damen ifråga. Jag ska fråga min kompis Nina Lizell vid något tillfälle. Det står ju i skivinfon ovan att Cia Löwgren gjorde något med såväl Lee Hazlewood som Torbjörn Axelman och då måste ju Nina ha koll på det, tycker jag.
Lennart Wärmell har även försett mig med såväl text som noter på Solig Höst om någon läsare skulle vilja pröva på att sjunga själv. Tack snälla Lennart! Men större än så här kan jag inte få den. Kanske växer den om man klickar på musen.
 |
| Klicka på bilden så förstoras den |
Jag bad Lennart Wärmell, född 1927 i Hälleforsnäs, skicka med en bild av sig själv och lite info om hans långa musikerliv också. Jag fick bland annat den här bilden från 1999 när han fick ta emot en platinaskiva för 80 000 exemplar av en platta. Av bildtexten framgår att Micke Littwold var med som producent - och han är ju också väl känd här i trakten. För den som undrar kan berättas att dragspelskungen Lennart Wärmell spelar allt från fransk musette, argentinsk tango, brasiliansk samba, jazz, och visor till Skärgårdsmusik, skandinavisk gammeldans och julmusik. Så beskriver han själv sin repertoar. Och han har spelat med de flesta. Eller vad sägs om: Harry Brandelius, Ingalill Rossvald, Douglas Håge, Kiki Bratt, Thory Bernhards, Bert-Åke Varg, Ewa Roos, Eva Bysing, Gunilla Åkesson, Mikael Neumann, Lasse Lönndahl, Elon Dahl, Gunnar Turesson, Hasse Tellemar, Stig Olin, Bertil Perrolf, Kent Finell, Berit Bohm, Gnesta Kalle, Thore Skogman, Tompa Jan, Bertil Englund, Reimers Ekberg, Hans Burman, Sune Mangs, Bengt Polo Johansson, Andrew Walter, Ebbe Jularbo, Evert Sandin och... ÅKE BÄVERGREN!
Ungefär alla alltså. De som betyder något.
- Jag har hittat ett foto på Åke och mig troligen från 1947. Jag ska skanna in och sända det senare, skriver Lennart i sitt mail.
Det ser jag verkligen fram mot. Stort, stort, stort TACK, Lennart Wärmell.
Och bara någon dag senare kom bilden...
Lennart Wärmell, dragspel, och Åke Bävergren, gitarr, porträtterade i samband med en spelning
på en fest för Gjuteriarbetareförbundet i Stockholm 1947.
Lennart skriver:
Hej
Monica!
Vad
fint du skrev om Åke och mitt samarbete. Det är helt OK för min del.
Nu
kommer fotot på Åke Bävergren och Lennart Wärmell från en fest vi spelade på
1947.t
Bifogar
noter på ”Titta in” som vi hade anmält till ”Melodifestivalen” 1967. Det blev
ingen placering. Men
vi hade deltagit. Ett bra försök, tyckte vi. Vårt samarbete fortsatte.
Åke
skrev en hel del texter bland
annat till en gitarrskola ”MIN GITARR” Del 1. Ett melodialbum som gavs ut på
Trio-Förlaget som
min fru Liz och jag drev under många år.
Jag sänder sidan Lektion 7 där Åke har
skrivit texten
till
två melodier ”Var barmhärtig” en Rysk folkvisa och ”Plaisir d´Amour” av
P.Martini.
Han skrev också svensk text till ”Carry mi back to old Virginny”,
“Beautiful Dreamer”, “Aloha Oe” gammal Hawaiiansk melodi och
“La Golondrina” (Min svala) en Mexikansk serenad. Slutligen första sidan på
Mina Musikminnen från 1943-2010 som jag
kallar ”I Fru Musikas Tjänst”.
Bästa hälsning Lennart
Klicka på bilderna så förstoras de något!
Tack än en gång, Lennart Wärmell!
*
Och nu åter till Postens Nöjespatrull
Bertil Edvardsson
En ursnäll man som skrev texter åt oss.
Senare deltog han i någon frågesport modell större i TV också. Fantastisk person.
Jag vet inte säkert men det kan vara han!
När jag själv många år senare drog igång Vallentuna Revyn hade vi kontakt igen. Han lät mig använda Nöjespatrullens gamla material att börja med. En mycket vänlig man...
Då och då är det en stor glädje att få hälsa lyssnare
välkomna till Plats På Scen!. När lyssnaren, som i
radioseriens 285:e upplaga den 9 april 2010, dessutom är en stor kännare av
musikal, blir glädjen särskilt stor. Från ett långt och rikt liv med musiken
som viktig ingrediens berättar Bertil Edvardsson minnen och spelar sin
favoritmusik.
Upplagan med Bertil Edvardsson som gäst sänds fredagen den 9
april kl 12:00 - 13:00 med repris påskdagen den 11 april kl 15:00 - 16:00.
Kanal: Radio Viking på 101,4 MHz och på www.radioviking.se
Dåförtiden kändes det viktigt att spara på klipp
även om bara bakdelen var med på bild.
Vi spelade revy på Teater Narren på Gröna Lund och fick rosor av Postens generaldirektör som jag tror hette Nils Hörjel. Det fanns en bild på mig också men den har jag nog slarvat bort. Jag har i varje fall inte sett röken av den på väldigt många år.
Kallelsen till genrepet är skrivet
på baksidan av en check.
Den här sketchen handlade om mannen som hade varit ute på vift.
Han hade med sig blommor hem till frun, en för varje timma han kom för sent.
En, två, tre och en halv...
Vi fick blommor av gd Nils Hörjel i finalen.
Och sedan var det fest...
Stockholm Stads ungdomsgårdar
Aha!
Nu förstår jag hur jag kom in på Stockholms stads ungdomsgårdar! Det hade jag absolut glömt. Inga Sweyert (se om nöjespatrullen ovan) förestod någon slags förmedling som skickade runt oss unga "artister" på stadens ungdomsgårdar för att underhålla. Det ena gav uppenbarligen det andra.
Några av dessa "scenshower" har jag bilder på. Det här tror jag är Enskede gård.
Banden som spelade på gården tvingades kompa den gästande "artisten".
Stackars krakar. Med tanke på hur unga, oerfarna och dåliga de själva måste ha varit så var det nog ofta en pärs för oss alla. Inte minst publiken.
Tufft med shure-mikrofon i alla fall.
Jag köpte en egen sedan hos Kaminskys musikaffär på Kungsholmen för 600 spänn så där...
Det var jättemycket pengar 1966.
